English-born Australian Painter, 1868-1909 English painter, active in Australia and France. He was sent to Australia in 1884 to learn surveying under his uncle W. J. Conder. After about two years in survey camps, he attended evening classes at the Royal Art Society, Sydney; in 1887 he worked as a lithographic draughtsman for the Illustrated Sydney News. Tom Roberts, then in Sydney on a visit from Melbourne, was among the open-air landscape painters that he knew at this time. He taught Conder some of the principles of Impressionism, such as truth to the momentary effect of light and to colour values, and the rejection of the academic ideal of high finish. The most important painting of Conder's Sydney years, the Departure of the 'SS Orient' from Circular Quay, 1888 (1888; Sydney, A.G. NSW), already showed a distinct personal style, combining humour with nostalgia and selective observation with decorative finesse of handling and design. In December 1888 Conder joined Roberts and Arthur Streeton in Melbourne. During the following summers they painted together at the outer suburbs of Mentone, Box Hill and Eaglemont   Related Paintings of Charles conder :. | Impressionists Camp | Yarding Sheep (nn02) | Centennial Choir at Sorrento | Departure of the SS Orient from Circular Quay | Arcadia |
Related Artists:
Alexandre Cabanel
French Academic Painter, 1823-1889 French painter and teacher. His skill in drawing was apparently evident by the age of 11. His father could not afford his training, but in 1839 his departement gave him a grant to go to Paris. This enabled him to register at the Ecole des Beaux-Arts the following October as a pupil of Franeois-Edouard Picot. At his first Salon in 1843 he presented Agony in the Garden (Valenciennes, Mus. B.-A.) and won second place in the Prix de Rome competition (after Leon B?nouville, also a pupil of Picot) in 1845 with Christ at the Praetorium (Paris, Ecole N. Sup. B.-A.). Both Cabanel and Benouville were able to go to Rome, as there was a vacancy from the previous year. Cabanel's Death of Moses (untraced), an academic composition, painted to comply with the regulations of the Ecole de Rome, was exhibited at the Salon of 1852.
Li Ti
1110-97
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.